Jag kommer inte ihåg hur jag hamnade högst upp i trappuppgången.
Där utanför dörren som ledde in till vindsförråden.
Jag kommer däremot fortfarande ihåg hur det såg ut där.
De två tjocka, grå och tunga dörrarna.
Golvet och trappstegens gråfläckiga marmorering.
Det grå trappräcket.
Det lilla fönstret högt upp på väggen vid trappavsatsen en halvtrappa ner.
Jag kommer inte ihåg vad det låg i påsen men jag kommer ihåg att jag hade varit och handlat.
Jag hade hjälpt mamma.
Jag kommer inte ihåg hur han såg ut.
Men jag kommer ihåg att han sa:
- Titta ska du få se någonting spännande.
- Jag vill att du känner på den.
Jag kommer ihåg att han tog min hand och höll den kvar.
Han tvingade mig att hålla i hans kuk när han sprutade.
Jag kommer ihåg att jag grät.
När han drog upp sin gylf sa han
- Du ska säga till din mamma att du ramlade i trappan och slog dig.
Jag sa till min mamma att jag hade ramlat i trappan och slagit mig.
Sen lämnade jag över påsen med varorna till henne.
Jag var nio år.
Jag har A L D R I G berättat det här för någon tidigare.
Inte för en enda levande varelse har jag nämnt det.
Jag följer #prataomdet på Twitter.
Gör det du också.
Läs även andra bloggares åsikter om #prataomdet, övergrepp, Twitter
många tårar. tack för din styrka och hoppas att detta är ett steg i något som kan ta dig framåt.
SvaraRaderaTack, obeskrivligt svårt att läsa. Obeskrivligt starkt att du berättar.
SvaraRaderaJa vad kan man säga.. :(
SvaraRaderaSå enkelt, och så starkt <3
SvaraRaderaVilket mod du visar nu. TAck, tack för din berättelse! Kärlek
SvaraRaderaJag förstår att jag förväntas att ska bli väldigt upprörd och är ledsen om du känner att det är hemskt. Själv fick jag stryk ibland när jag var liten av okända äldre gubbar, en gång i en källare, de var riktiga svin och man lärde sig att går runt. Det fanns en utvecklingsstörd man i kvarteret som var bög. Strax innan tonåren gick vi upp till honom och sträckte fram knät, då juckade han och köpte ut en kvarting sprit åt oss. Det var det värt, vi hade inget annat sätt då. Min barndom var full av nudism och könsdelar, inte längre, kulturen har ändrats och blivit full av skam. Om jag tänker mig in i din upplevelse vet jag att det avgörande för mig inte skulle ha varit hans kroppsdel utan om han varit dum och hotfull.
SvaraRaderaTack alla för era kommentarer.
SvaraRaderaVerkligen tack.
Enorm styrka och kärlek är det som trots allt genomsyrar #prataomdet
Till Anonym: Du förväntas inte reagera på något speciellt sätt.
Det gör mig ont att höra att du ibland åkte på stryk som liten.
Inget barn ska behöva göra det.....heller.
Tack för att du vågar tala om det. Tårarna fyller mina ögon. jag skaf örsöka bli så stark så jag kan tala om det jag varit med om. Det är 10 år sedan jag blev utnyttjad och jag har aldrig nämt det för någon. Ínte ens min man. Jag skäms. Men den återkommande frågan jag ställer mig själv är VARFÖR ska jag skämmas för det någon annan gjort mot mig?!
SvaraRaderaHej,
SvaraRaderaJag heter Kristin Blom och jag är i färd med att skriva min D-uppsats i socialt arbete på Göteborgs Universitet. Jag hör av mig till dig på grund av att du har publicerat en text på prataomdet.se. Min uppsats handlar om sex i "gråzonen", precis det som prataomdet handlar om. Jag vill se om det på något sätt går att identifiera gråzonen mellan "bra sex" och "våldtäkt/övergrepp", och i så fall hur.
Min avsikt är att försöka hitta ett språk för att vi ska kunna prata om det, vilket det verkar finnas ett stort behov utav. Din berättelse är en bland många som skulle kunna bidra till detta. Det är därför jag hör av mig till dig. Vad jag vill titta på är om det finns något gemensamt bland alla dessa berättelser, och vad det i så fall är. Jag tänker att denna uppsats kan bidra med att skapa ett språk kring sex som är mer nyanserat, och då behöver berättelser från gråzonen komma fram i ljuset. Jag tänker mig att många som läser uppsatsen kommer att känna igen sig, och förhoppningsvis uppmuntras till att också prata om det.
Jag är inte ute efter att göra någon illa eller att utelämna någon. Jag kommer inte att skriva ut varken namn eller bloggadresser. Däremot kommer jag att skriva vilken sajt jag får berättelserna ifrån så kan jag inte lova fullständig anonymitet. Jag kommer att använda mig av många berättelser (antal är beroende av hur många som samtycker, men inte mindre än 30 berättelser), och vissa kommer jag att citera kort, vissa citerar jag inte alls. Jag har haft vissa krav på texterna, och dessa krav uppfyller din text. Kraven är att det inte ska vara för kort, man ska inte prata om att prata om det, utan det ska vara en berättelse, alltså en (eller flera) händelser.
I princip så finns texten redan där för mig att använda. Jag tycker ändå att det är viktigt att höra av mig och informera be om samtycke från dig för att få använda den. Du har härmed möjlighet att säga nej, vilket jag menar är en viktig möjlighet, med tanke på sammanhanget.
Alltså, godkänner du att jag använder din text på prataomdet.se i min uppsats?
Skicka ett svar till mig så snart du kan på denna adress: kristinblomskriveromdet@gmail.com.
Med vänlig hälsning
Kristin Blom