Jag kommer inte ihåg hur jag hamnade högst upp i trappuppgången.
Där utanför dörren som ledde in till vindsförråden.
Jag kommer däremot fortfarande ihåg hur det såg ut där.
De två tjocka, grå och tunga dörrarna.
Golvet och trappstegens gråfläckiga marmorering.
Det grå trappräcket.
Det lilla fönstret högt upp på väggen vid trappavsatsen en halvtrappa ner.
Jag kommer inte ihåg vad det låg i påsen men jag kommer ihåg att jag hade varit och handlat.
Jag hade hjälpt mamma.
Jag kommer inte ihåg hur han såg ut.
Men jag kommer ihåg att han sa:
- Titta ska du få se någonting spännande.
- Jag vill att du känner på den.
Jag kommer ihåg att han tog min hand och höll den kvar.
Han tvingade mig att hålla i hans kuk när han sprutade.
Jag kommer ihåg att jag grät.
När han drog upp sin gylf sa han
- Du ska säga till din mamma att du ramlade i trappan och slog dig.
Jag sa till min mamma att jag hade ramlat i trappan och slagit mig.
Sen lämnade jag över påsen med varorna till henne.
Jag var nio år.
Jag har A L D R I G berättat det här för någon tidigare.
Inte för en enda levande varelse har jag nämnt det.
Jag följer #prataomdet på Twitter.
Gör det du också.
Läs även andra bloggares åsikter om #prataomdet, övergrepp, Twitter