fint som snus

En stund för sig själv skulle sitta som en smäck faktiskt.

V Ä R Y N A J S skulle det vara

slut som artist

Det är måndag igen och vardagen är tillbaka.
Fast ändå inte riktigt på riktigt eftersom vi är lediga idag.
Eller lediga och lediga.
Vi ska i alla fall inte gå till våra arbeten.

Det har varit en jobbig helg.
Lillebror har varit sjuk och hängig.
Jag har varit sjuk och är fortfarande hängig.

Det är nästan så att jag längtar tillbaka till jobbet.
Tillbaka till lite lugn och ro.

the playmate of the year

Efter den här klappen så inser jag att det måste vara min titel.
Kan inte vara på annat sätt helt enkelt.

God och underbar jul hoppas jag att ni har.

Snart gjort

Då blev det helg då.
Väldigt hastigt men mindre lustigt.
Maken messade.
Lillebror sjuk.
Det blir VAB imorgon och på torsdag.

HEPP!

gör om och gör rätt

Att börja morgonen 04.39 med att blir fräst åt av maken och att hantera det med att inte kunna låta bli att fräsa tillbaka och på så sätt komma så nära ett arla gräl som det går utan att när riktigt ända fram är inte det optimala sättet att börja sin dag på.

Känner mig trött, sur, lite värdelös och ledsen.
Känslan av att vara ful O C H fet kommer naturligtvis som ett litet brev på posten.

Önskar att vi kunde börja om dagen.
Spola tillbaka.
Göra om.
Göra rätt.

Läs även andra bloggares åsikter om tisdag, gör om, gör rätt, hemliga mamman

att kunna ta emot det som sägs

Alltså.
Jag följer #prataomdet på Twitter.
Jag följer så gott det går.
Jag har skrivit själv.
Jag försöker läsa det andra skriver.
Jag försöker läsa och kommentera blogginlägg.
Jag försöker läsa skrivna artiklar.
Så mycket jag hinner och klarar av.

Så läser jag det här som Sofia “Mymlan” Mirjamsdotter skrivit på allehanda.se och det slår mig igen.
Det som jag har formulerat för mig själv.
Det som har blivit tydligare och tydligare de senaste åren.
Det som jag egentligen inte har vågat sätta ord på förrän jag träffade den man som nu är min make.
Mina tankar att det inte bara handlar om att våga prata.
Det handlar precis lika mycket, nästan mer, om att klara av att ta emot det som sägs.
Som i så gott som alla andra sammanhang handlar det om tillit och förtroende.
Om jag litar på att en människa kan ta emot det jag har att säga på ett bra sätt så är det inte alls så farligt att säga det.

Men det är just det som är kruxet.
Det svåra i den här kråksången (för att använda ännu fler märkliga formuleringar)
Det är ju just att ta emot det som sägs i förtroende eller med osäkerhet och rädsla på rätt sätt som är så svårt.
Om vi är trygga i förvissningen att det vi sägs tas emot på rätt sätt så blir det inte lika svårt att säga det.
Då blir det inte lika svårt att säga nej
Det blir inte lika självklart att avstå från att säga ifrån.
Oron för att få ilska eller surhet tillbaka minskar.

Så vi måste tänka oss för.
Vi måste fundera över hur vi tar emot det som sägs till oss.
Bemöter vi förtroenden, av vilket slag det än månne vara, med respekt …......... i alla lägen.

Gör vi verkligen det?

Läs även andra bloggares åsikter om #prataomdet, lyssna, tillit, förtroende

hur svårt kan det vara?

Alltså, jag fattar inte.
Varför väljer en del människor att göra det så otroligt svårt och bekymmersamt för sig?
Varför väljer man att skapa problem av sådant som inte är något problem?

Som kökshanddukarna på jobbet.
Det funkar I N T E att ha en handduk för händer och en för disk.
Det är A L L T I D någon som tar handduken för disk och torkar sig om händerna O C H tar ett drag under näsan när man ändå håller på.
Det är A L L T I D någon som måste ta hem och tvätta kökshanddukarna eftersom vi I N T E kommer att skaffa tvättmaskin till arbetsplatsen.
Det bara är så det är.

Därför har jag sett till att det sitter T V Å hållare med papper i det ytte pyttiga köket.

Lägg ner och sluta nöt på om dom där handdukarna nu.