om att reta gallfebern på någon.

Det pågår ett projekt av lite hemligare natur på mitt jobb.
En av kollegorna är involverad i det här projektet och det får henne att känna sig viktig.
Väldigt viktig.
Jag är inte alls inblandad och känner att det gör detsamma eftersom jag anser, och tror mig veta, att det i alla fall endast är ett spel för galleriet.

Jag och kollegan delar kontor och idag satt kollegan som på nålar och väntade på att jag skulle gå på lunch.
Kollegan satt kvar och väntade och väntade på att kunna ringa sitt hemliga telefonsamtal ostört.
Jag väntade också.
Väntade och väntade med att gå på lunch.
Fnissade tyst för mig själv gjorde jag också eftersom jag visste att det faktum att jag satt kvar retade gallfebern på min kollega.

Väry roligt indiiiid!