Lillebror är rätt förtjust i bilar.
För ett tag sedan fick han upp ögonen för Rorri, den lilla racerbilen.
Eftersom jag blev smått överlycklig över att han hittat något som han verkade tycka var kul som inte såg ut som färgade studsande bollar med spröt på och säger "Hej Hej" så kastade jag mig över närmaste webshop och köpte (trodde jag) en film.
När paketet kom visade det sig att jag hade lyckats med konststycket att beställa två stycken likadana filmer.
Redan här höjde maken något undrande på ena ögonbrynet och undrade stillsamt hur det hade gått till
Ja ja.
Ingen större skada skedd.
Det var ju bara att skicka tillbaka den ena filmen i sin obrutna förpackning och byta den till en annan.
Ja men ELLER HUR!
Problem ett: komma ihåg att ta med filmen till jobbet.
Problem två: hasa iväg på lunchen och köpa påse.
Problem tre: komma ihåg att posta filmskrället.
Nu lyckades jag med alla de här tre bitarna förra veckan och kände mig otroligt nöjd över detta.
Döm om min F Ö R V Å N I N G när jag idag hittade filmen i sin obrutna förpackning bredvid min vackra vita MacBook.
Jag menar.
Jag hade ju postat den.
Jag visste ju att jag hade postat den.
Nu undrar jag i mitt stilla sinne vad det var för fodral jag egentligen postade och vad det kan tänkas ligga för skiva i det fodralet.
Sen undrar jag också i mitt stilla sinne hur i helvete jag kunde posta ett fodral som det inte ens var plast runt utan att ens reagera över det.
Så morgondagens projekt blir att ringa till Ginza.se och förnedra sig en smula och försöka förklara att jag nog inte har alla kopparna i skåpet trots allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar